Idag var vi uppe och flög med vår instruktör Berra och Henrik började.
Ända sedan jag var liten har jag aldrig varit åksjuk (möjligenvis när brorsan satt fram i bilen och ja ville dit genom att skylla på åksjuka). Men av någon anledning gör jag de när ja sitter bak på plan, detta är tydligen oerhört vanligt de 5-10 första flygningarna, då man sitter bak.
Så efter 40 min då vi la i högsta växel och dök ner(ganska härligt för övrigt) , så kan ja säga att frukostflingorna låg som gröt i halsen, ready for departure... (och värme på 37 grader hjälpte inte situationen markant...)
Dock efter landning på Ramona med lite luft och vatten gick de över.
Sedan var de min tur, ja taxade ut på banan, pratade lite med tornet, som förövrigt har en konstant tävling i maximum words/minute, sedan gjorde jag take-offen, bästa delen av flygningen. När man drar upp farten måste man även trycka lite höger fot för att jämna ut svängningen till vänster pga propellern, hålla kolla på hastighetsmätaren och de andra 6 instrumenten och sedan vid 60 knop dra "ratten" bakåt.
Sedan övade vi lite på att flyga "rakt" och övade även lite svängar. Men som sagt de värsta är ändå radion. Innan man kommer in i ett kontrollerat luftrum, måste man kolla deras sk ATIS, väder, tryck or lite annat, som dom rabblar upp skit fort, sedan måste man be om lov att få gå in i detta luftrum. Sedan måste man för att inte krocka med andra konstant rabbla upp, på en tredje frekvens på radion (vi ska kunna utantill minst 20 frekvenser när vi är klara) vem man är, vilken höjd, vart man befinner sig och vad man skall göra. Emellanåt ska du lyssna på andra som pratar in på den frekvensen samtidigt som du pratar med tornet. Och varje gång du lämnar ett luftrum byter du frekvens till nästa luftrums frekvens, som man ska ha i huvet. Jag tror att Berra bytte 7 gånger under vår flygning.
Ja vet ju att de här kommer vara lugnt, men i början är de lite körigt.
Fasiken va kul de var idag! Och dessutom fick ja lite beröm att ja hade pluggat på instrumenten och att jag pratade bra med tornet, så jag blev jätteglad=)
Men mycket mer solning blir de nog inte på ett tag. Vi har ju så sjukt mkt att göra, de är därför jag inte har tid att skriva varje dag.
Samtidigt som vi flyger har vi groundschool, som är själva teorin. Nu har vi läst 4 kapitel på 2 veckor och har prov på fredag, visserligen ett relativt enkelt prov men ändå på 400 sidor, samtidigt som våra instruktörer ger oss läxor inför och efter varje flygning, som communications papper, eller väderinformations förkortningar (som de verkar finnas 1000000 av). Idag prinade vi ut ett väder informations papper för vårt område med enbart koder och papperet blev 10 sidor. En flygning tar trots allt 5 timmar, med breifing, preflight, checklistor och flygning i baksätet. Så fritiden går åt att äta, sova och åka bil till skolan.
Jag vill dock punkera att detta är den "enkla" delen av utbildningen, då vi har minst att göra...
Men fan de här är bara ett år, de är klart man ska lida lite. Tack gode gud att jag gör ngt som jag verkligen brinner för, ja annars skulle de kanske inte ha gått...
Trots detta klagande så har ja de jäkligt bra. Teorin är skit intressant, flygningarna hur kul som helst och grabbarna är så sjukt gulliga. Alla öppnar dörrarna, jag går alltid in först, jag får alltid sitta fram i bilen (framsätet i Henriks range heter tom Nathalie) jag bär aldrig ngt över 3 kilo, dom diskar och lagar mat. De är riktiga gentlemen. Jag tror att en del är de mer än andra, så har de smittat av sig. Jag blir nästan lite arg när dom tar alla matkassar ifrån mig, som om att ja inte skulle vara stark nog att bära, hahaha. När man inte har ngt att klaga på hittar man saker.
Nä nu ska jag iväg och plugga lite teori och förbereda mig inför imorn.
Hoppas ni mår bra där hemma och att de inte är alltför kallt,
LOVE
3 kommentarer:
Jag måste tillstå (fastän lite motvilligt) att din berättarteknik är mycket målande, Kan nästan se "gröten i halsen på dig". Men en farsa från gnällbältet (Ö-o, "det går allldddriiig")måste du var missmodig ibland, även om det inte finns anledning därtill.
Skitkul att höra "goa" saker från det stora landet, ty ekonomin lär visst vara mindre bra, säger Örebroaren.
Igår såg jag på ett program på Tv där ett par skulle gå ner i vikt tillsammans och jobba på sin relation. Jag grät. och idag läser jag om hur du brinner för det du gör och jag började gråta. Jag lovar att jag INTE är gravid utan har väl bara blivit känslig på äldre da´r. M a o så är jag så otroligt glad och stolt över att du gör nått så bra och att jag vet att du kommer att lyckas. Göm inte bort att du snart ska viga oss ;)
P & K Denise
no news, good news. working diligently at becoming a pilot with an entourage worth bragging about. it is foggy weather with a temperature of +5 which i am sure you are not envious of, or? would you like us to come visit around easter?
love mom and per
Skicka en kommentar