torsdag 11 december 2008

...äntligen

...nu har ja flugit solo, jag blev cancellerad 2 ggr innan jag fick flyga.. Så de blev inte på födelsedagen, men på nobeldagen 2 dagar efter=)
Då jag skulle flyga egentligen, var ja så jäkla peppad, min stagecheck gick sjukt jävla bra.
Men då vi skulle upp och flyga började tecknena att komma. Vinden blev stark och molen började växa, dessutom sköts ngt upp i fönsterrutan när vi startade propellern, vilket vi först trodde var en mutter, men förmodligen en sten.
Ni vet när man vill ngn mkt, men så börjar man känna på sig att de inte är rätt, den lilla rösten säger att de inte är rätt, och den lilla rösten hade rätt.
Så Berra sa att vi kör trafik varvet bara och övar på lite landningar, tacka gudarn för de, jag tror att de va min brorsa som vakade över mig och gav mig tecknena. För herregud de var KAOS i tornet. Jag hade aldrig klarat av att köra själv.
Killen i tornet har nog alrig haft så mkt att göra. Vid uppradningen för avgång stod de säkert 6 plan på raken, 4 i trafik varvet som övade landningar och konstant plan som kom in från andra flygplatser för att landa, de gjorde inte saken bättre att vi landade på banan som korsar den vi brukar landa på, så tornet var inte vana att ha plan som landar på bana 17 -35 ist för 27-9.
Så i luften kunde han säga, så fort han bara orkade, Cessna 431 foxtrott romeo extend downwind you are nr 5 to for touch and goes following a Cheeroki, winds 180 at 10, runway 17 clear touch and go. Nu skall man alltså läsa tillbaka allt detta till honom för att visa att man hört de han sagt, precis då kunde han säga, disregard (vilket betyder, skit i de jag har sagt, nu får du nya direktioner) OK turn base NOW you are nr 2 following a Piper, new information Papa with winds 190 at 15.
Så när man flög så kunde man inte koncentrera sig på att flyga eftersom man konstant lyssnade efter sitt call sign. Helt plötsligt kunde man höra, 431 foxtrott romeo do a 180 NOW and land on runway 9, nr 1 cleared touch and goes. Då skulle jag svänga 180 grader och landa på den bana jag lyft ifrån, MADNESS
Berra fattade knappt va han sa. Så som sakt med 15 knop sidvind och en galen gubbe i tornet så var de nog bra att ja inte lyfte själv..
Dagen efter låg de turbulence ute.
Dagen efter var vädret HELT perfekt. 10 knop vind 270, i banans riktning, som gör att man lyfter fortar och saktar ner fortare.
Så först åkte jag upp men Berra, allt gick kanon, han sa, du är men än redo för detta. Då klev han ut och jag rullade upp. Jag var dock inte själv. Två av killarna här gav mig en anka på min födelsedag, som jag hade brevid mig.
Så jag gjorde 3 touch and goes, och de var de absolut bästa landingarna ja ngnsin gjort.. Jag landade så mjukt och sakta att jag knappt visste att ja var nere. Helt sjukt.
Sedan hade vi en kvällsflygning, som var hur mysig som helst. Helt kolsvart ute med bara stan som lyste...
Nää nu har ja alldeles för mkt att plugga, så ja måste dra, igen ursäkta för felstavningarna, ja har inte tiden eller orken att kolla igenom de ja har skrivit så de blir som de blir...
Kram

2 kommentarer:

Anonym sa...

Oj, vilken fin upplevelse, jag är mycket stolt och grattis till den första och den utmärkta landningen. Ta med dig den landningen när vi flyger och ska landa - tack...
Lycka til med studierna.
farlasse
ps.
Christopher är med oss
ds.

Anonym sa...

Jag fattar inte hälften av vad du skriver med det låter grymt iaf!!!! jag e jäkligt impad, jag skulle aldrig klara av det du gör nu!!!
hoppas födelsedagen,julen och det kommande nyåret var/blir galet bra!
massa kramar